Swedish Realist Painter, 1853-1919 Swedish painter, illustrator and printmaker. He came from a poor family and studied (1866-76) at the Konstakademi in Stockholm, supporting himself throughout this period. From 1871 to 1878 he contributed illustrations to the comic journal Kaspar and the Ny illustrerad tidning. From 1875, for several decades, he was a prolific book illustrator, his most renowned work in this field being his drawings for Föltskärns beröttelser ('The Barber-surgeon's tales'; pubd 1883-4) by Zacharius Topelius, and the Rococo-inspired watercolours for the Samlade skaldeförsök ('Collected attempts at poetry'; pubd 1884) by the 18th-century Swedish author Anna Maria Lenngren.  Related Paintings of Carl Larsson :. | Lisbeth in her night Dress with a yellow tulip | dekorativ utsmyckning pa skorstensstock pa spadarvet | Karin Cutting Carl-s Hair | matsalen | forsta utanlaxan- den forsta laxan |
Related Artists:
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Ernst Sigismund Kirchbach
painted The Forge of Vulcan in between 1869 and 1875
marie suzanne giroust roslin
Marie-Suzanne Giroust, född 9 mars 1734 i Paris, Frankrike, död 31 augusti 1772 i Paris, var en fransk konstnär, i huvudsak verksam inom pastellmåleri. Hon var gift med den svenske porträttmålaren Alexander Roslin från 1759 till sin död. Dotter till Barthelemy Giroust och Marie Suzanne Leroy. När Giroust var sju år gammal, dog hennes far som var juvelerare. Fyra år senare dog även hennes mor, och hon flyttade in hos släktingar. Arvet efter fadern gav henne möjlighet att uppta målarstudier. Hon inledde sina studier hos Maurice Quentin de La Tour, men det var hos Joseph-Marie Vien hon kom att finna sig tillrätta. I Viens atelj?? träffade hon 1752 Alexander Roslin och blev förälskad. Girousts förmyndare kunde dock inte acceptera den svenske målaren som blivande make, då han var fattig och protestant.[1] Paret kämpade för sin kärlek, och Giroust vägrade att träffa de friare som hennes förmyndare föreslog för henne.[1] Efter medling av bland andra Roslins vän och beskyddare, Comte de Caylus, kunde Roslin och Giroust gifta sig, den 5 januari 1759. Paret Roslin fick mellan 1760 och 1772 sex barn, tre döttrar och tre söner, varav två döttrar och två söner nådde vuxen ålder. Alexander Roslin erkände offentligen sin hustrus talang som konstnär, och han hävdade att hon var en skickligare pastellmålare än han själv. Giroust invaldes 1770 i den franska konstakademin, Acad??mie royale. 1771 utställde hon sitt porträtt av abb?? Lemonnier, som fick mycket beröm. Hon måladet i pastell. Marie-Suzanne Giroust avled i bröstcancer i slutet av augusti 1772.